Les mariés en sucre

Jag är åtta år. Mina fötter når inte golvet. De pratar om bruden utan att säga var hon är. Jag klättrar upp på bänken, sedan på grannens stol.

J'ai huit ans. Mes pieds ne touchent pas le sol. Ils parlent de la mariée sans dire où elle est. Je monte sur le banc, puis sur la chaise du voisin.

Bröllopstårtan lutar mot basketkorgen. Jag tar sockerbruden. Hennes hals hålls ihop av en tråd karamell.

La pièce montée penche vers le panier de basket. Je prends la mariée en sucre. Son cou tient par un fil de caramel.

Brudgummen av nougatine brister mellan mina fingrar. Hans kavaj blir kvar i fickan. Sockeln klibbar fast på ärmen.

Le marié en nougatine casse entre mes doigts. Son veston reste dans ma poche. Le socle colle à ma manche.

Knak. En bit av min tand faller ned i grädden.

Crac. Un morceau de ma dent tombe dans la crème.

Tårtan står fortfarande.

Le gâteau tient encore.

Min far vänder sig om. Jag stänger munnen. Han tittar på de båda figurerna.

Mon père se retourne. Je ferme la bouche. Il regarde les deux figurines.

”Ännu ett av brudens skämt.”

« Encore une blague de la mariée. »

Jag nickar så att han får behålla den tanken.

Je hoche la tête pour lui laisser cette idée.

Under bordet knuffar katten en gul dominobricka med nosen. Fem prickar. ”Bonbon” glänser på hennes bricka. Jag lägger den huvudlösa bruden på min fars tallrik.

Sous la table, la chatte pousse un domino jaune du nez. Cinq points. « Bonbon » brille sur sa médaille. Je pose la mariée sans tête dans l'assiette de mon père.

Tårtan står fortfarande. Min tunga återvänder till den trasiga kanten.

Le gâteau tient encore. Ma langue revient au bord cassé.